Vart tog tvålen vägen?

Sallad, fil och frukt framför en kass såpa (named Andra Avenyn, suger verkligen)...dagens, för att inte säga veckans, bästa!
Kolhydrater och fett och kolhydrater som omvandlas till fett. Kommer ihåg i sommras när knäckefika, bullar och lunchmackor var ett dagligt återkommande inslag. Och ovanpå det ett aktivt jobb med oregelbundna arbetstider, 90% tjänst gjorde att ingen träning hans eller orkades med. Samma utslag denna gång; de snygga musklerna försvinner och jag känner mig inte bra.
Allvaret är här. Nu är det dags att få ordning på det, inte lätt när man inte själv härskar över maten.
Som en frisk fläkt här i huset (skämtåsido) har jag lyckats omvända något som ytterst få personer kan eller vill ändra på; frukosten. Inte för att jag har kämpat för det direkt men min gröt har gjort inverkan på folket. Faschinerade har de tittat på min gröt och flera gånger kommenterat hur tjockt det är och frågat Äter du det för att du tycker det är gott eller för att det är nyttigt? Har man växt upp med något som klarar 10-15 års krisen är det nog mest av vana. Jag är tacksam över att jag med en gång upptog mina matvanor här, vilket innebär morgongröt och kvällsfil (även om det hemma mer har hetat fil...många luncher har räddats av denna fina matvara), det är så mycket lättare att fortsätta med något än att börja med något annat och sen återgå. Men människorna här har lyckats, från att äta mackor och bröd både morgon och kväll i jag vet inte hur många år, äter man nu naturell youghurt med K-flingor på morgonen.

Sen att yoggin sötas med sötningsmedel baserat på aspartam tänker jag inte lägga mig i.


Från det ena till det andra kommer Povel med en uppmaning:

''Ni som vandrar genom livet

Mot ett ständigt fjärran mål

Stanna upp ett tag
och grubbla!

Har någon sett min tvål?''

Ja det är väl samma sak som att se till att inte leva alltför mycket på framtiden. Här. Nu.
Det finns dagar som det inte är möjligt, som imorgon till exempel. Vid vissa tillfället är det bra att veta att det finns en framtid, vissa saker gör så ont så man tror att man ska dö (eller behöva uppsöka hjälp och det är nästan samma sak för den ovetandes).


Imorgon ska Växjö Hundungdom ha sitt årsmöte. Årsmöten brukar vara rätt trevliga, smörgåstårta och nystart. Hoppas mötet går bra, har dåligt samvete för att jag som sammankallande valberedning inte kan vara där och säga: Valberedningens förslag....