No touch, no talk, no eyecontact

Dagen idag har varit en bra dag. Mycket städning och badning+föningx2 samt en genomborstning. Och innan kvällsmaten, när vädret blev fint igen efter en regig eftermiddag, sprang Pepper och jag en runda. Perfekt löparkompis, hon håller samma linje och ett stadigt tempo.

Nu känns det som att hundarna har accepterat mig som Den. Den lyder man och man gör som Den säger. Bara en hund som jag absolut inte tänker ta någon konflikt med om jag inte blir absolut tvungen, inte ens Gerard fick gå i närheten av hennes valpar när det var aktuellt en gång i tiden. Som det är nu håller hon sig på sin kant och jag mig på en annan, med undantag från när hon försökt "leka" (inom stora situationstecken) med mig. Den lätte gick jag inte på...
Det är mycket tystare på kvällar och nätter och det känns som att alla vet vad som gäller.
Jag vet inte hur hjälpredorna som varit har innan mig har betett sig med och mot hundarna men jag har aldrig varit särskilt mycket för klapp och gosigos. Gosigos hör hemma på en torr schapendoes som heter Payas och det för att han är min. Beröring är belöning och varför ska jag belöna hundar som inte ens gjort något för det? När de förtjänar det, då kan de få det.
Dagens bittra sanning för alla som alltid måste hålla på och klappa på allt. Och nej, jag blir inte sur om någon inte vill klappa min hund.




Dagens jag-fattar-inte-hur-människor-tänker:
Tyvärr finns där ett undantag idag, som inte lärt sig vem Den är och därför står och småskäller och upprör resten av hundarna som inte vet vem det är. Undantaget är en löptik som ska paras när det blir dags. Den bor inte här egentligen utan en liten bit ifrån så då undrade jag om de har hanar hemma eftersom inte inte kan vara dags att para än på ett tag. Nej, ägarna vill inte ha BLOD i huset. Nähene, det finns ju inget som heter tikskydd eller att avgränsa hunden till ett fåtal rum. Enklare att göra sig av med den under tiden... För jo, det är ju verkligen mycket blod, säkert flera liter dagligen.