Groot Bruninkroute
Kunde inte låta bli att göra några avstickare...fler kommer det att bli. Försökte övertyga Hennie om att det inte var någon risk att jag skulle gå vilse. Hmm, smålänning gå vilse i dessa "skogar", nja...kan väl beskriva kvadratmetrarna innanför och runt elljusspåret i Lönashult rätt väl, för att inte våga påstå Västra Torsås, likaså Bramstorps skogar. Där pratar vi skog. Utan hus. Utan vägar. Skog.
Kunde inte låta bli att göra några avstickare...fler kommer det att bli. Försökte övertyga Hennie om att det inte var någon risk att jag skulle gå vilse. Hmm, smålänning gå vilse i dessa "skogar", nja...kan väl beskriva kvadratmetrarna innanför och runt elljusspåret i Lönashult rätt väl, för att inte våga påstå Västra Torsås, likaså Bramstorps skogar. Där pratar vi skog. Utan hus. Utan vägar. Skog.
Loes
Nostalgi har varit ett signum för tankarna denna helg. Oj vad många timmar jag har tillbringat på altanen där hemma i hängmattan eller en solstol tillsammans med plugg när solen börjat titta fram under eftermiddagarna, kanske inte i början av februari men lite senare. Det var mer regel än undantag att jag somnade. Aldrig kan man få så bra näpár som i solen. Idag tillbringade jag ett par timmar på södersidan av huset i en utställningsstol, wonderful. Löparrundan var gjord, solen sken och värmde, jordgubbar, en kopp kaffe, lugna harmoniska hundar och Lars Winnerbäck; en söndag i rekreationens tecken. Hela vistelsen här går i det spåret men jag vill påstå att dagen idag var riktigt skön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar