Snart så...

I Holland säger man nått i stil med "Det är inte en man överbord" när något inte är hela världen.

Innan ikväll nämnde Hennie att am. Paula kommer tillbaka den andra juni. Vi konstaterade att det bara är fjorton dagar dit....TVÅ VECKOR!
Jag satte nästan maten halsen och Hennie menade också på att nu är det inte långt tid kvar för mig här.
Känns väldigt, väldigt skumt. En märklig känsla som inte går att beskriva riktigt.
Det är underligt att bo, jobba och leva ett helt annat liv i ett halvår och nu veta att det snart är slut... Jag har funderat på hur jag ska palla med sommaren men idag när jag tittade i min fattiga kalender insåg jag att det blir nog någon som ger sig ut efter ett jobb rätt snart efter ankomsten till Sverige.

Inget är för evigt. Jag kommer inte att åka härifrån för gott, det är är ett som är säkert:-) Payas har fler poäng att hämta och vi har redan bokat boende, hehe.