Jag är en vampyr

Små blir stora!
Idag fick jag prata och se moster i webcam. Blev över upplyst om att min lilla kusin nu stoltserar med en höjd på ca 185 cm. När bror fick frågan om kusinen växt om honom tyckte Os__a att han själv var runt 190 cm.
Jissesamalia. Här pratar vi inte småpotäter inte. Det roliga är att båda har längden från pappornas sida och papporna är inte släkt. Roande!
Vad som mer är roande är min bror. Han är för rolig.

För ett par dagar sedan höll jag på att kliva på en råtta/mus när jag öpnade dörren och skulle ta in hundarna inför natten. Rätt skrämmande. Det är inte första gången jag ser den heller...men den har aldrig suttit nedanför ingången.
Igårkväll på sista kvällsprommisen satte jag mig på en bänk vid dammen. Efter 10-15 sek började småfåglar att flyga runt huvudet på oss. Märkliga fåglar tänkte jag. Det är INTE fåglar tänkte jag, ett par sekunder senare när de flög väldigt konstigt nära i skymningen. Otäcka fladdermöss. Kan garantera attvi väldigt snabbt gick därifrån igen.
Idag när vi var ute och gick i Haagse Bos höll Payas, som gick ca 5 meter framför mig, på att krocka med ett rådjur som skulle korsa vår väg. Payas for bakåt i ren förskräckelse, jag kastade mig över Payas och rådjuret sprang över vägen (vart Iske befann sig brydde sig min hjärna inte om). Duktig, rastypsik hund som jag har så brydde han sig inte efteråt och inte heller ägnade han de sammanlagt övriga 15 rådjuren vi stötte på under resten av promenaden.

Sverige må ha björnar, renar, älgar, bufflar, lodjur, vargar och allt men de håller sig I SKOGEN på SÄKERT avstånd från allt vad människor heter. Tacksam är jag för det....

Igår visste vi inte vad vi ville. Vi visste vad vi inte ville (precis som jag i augusti 2004) men inte mer än så. En oehört frusterande känsla.
Jag skyller allt på Maj. En riktigt usel och crappig månad.