Pure and clean, hemlängtan

Sand i sängen. Sand i datorn. Sand i kläderna.
Jag bor i en sandlåda. Payas är en stor bidragande orsak till min nuvarande levnadsstandrard som innebär:
Konstant ha grus mellan tårna
eller
Dammsuga två gånger om dagen.

Det har jag de holländska sandvägarna att tacka för. Undrar om jag inte föredrar Småländska grusvägar istället...även om det är trevligt att traska på sand.
Igår när vi var ute och gick började det regna när vi gått ca 400 meter från bilen. Der regnade konstant under hela promenaden(samtidigt som solen sken lite längre bort) som vi kortade av rätt rejält. Innan vi kommer tillbaka till bilen gick på en av de omtalade sandvägarna. Då slutade det regna och hundarna började leka med varandra. Payas rullade sig i sanden. Han var blöt.


För övrigt är Idag dagen när jag för första gången under min vistelse i Nederländerna jag känner att jag bara vill heeeeeeeeeem.
Äkta hemlängtan.
Mest för att jag vet vad jag inte vill göra(tålamod min vän, tålamod) mer. Men också mycket för att...
Jag saknar mina vänner helt desperat mycket. Jag hör deras röster i sms och mail, föreställer mig vad de skulle sagt i en viss situation eller vad vi hade kunnat göra om jag inte varit här. Helt galet.
Jag vill vara med och välja ut vår Pientje. Nej, det är inte samma sak att ta hand om andras valpar som lever i sågspån som att få följa sina egna.
Jag har en starkt inre längtan efter att få sköta mina egna måltider. Min kropp är mätt. God bless skolans sköna dagar som innebär rejäla frukostar och kvällsmat, därmellan frukt och eventuellt ätbar vegmat/sallad. INTE tre mål om dagen inkl fikax2.
Jag skulle lätt sätta mig på första bästa plan hem till min familj om det inte vore för att:
-Payas är lite flygrädd (Vi övar varje dag; Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd. Hjälper dåligt)
-Mina fina medmänniskor, utan att veta om det, uppmuntrar mig med "snart är du hemma" kommentarer.
-Jag är för fattig, och snål, för att låta anmälningsavgiften/erna till Payas utställning/ar bara gå åt till ingenting (vi pratar ca 60-70 Euro per utställning)
-De trevliga holländarna jag jobbar för("hjälper") och bor med (se, jag har ett samvete, belive it or not)
-Jag klagar utan anledning. Finns inget eller ingen att klaga på. Därav den komplicerade situationen som uppstått i min hjärna. Det finns ingen att skylla på...


Dessutom är det 32 dagar kvar till familjen kommer hit, helgen efter de åkt tillbaka är det utställning och sen är det bara en vecka kvar till sis kommer och joinar mig vid midsommar och stannar resten av min tid här nere!
Var tvungen att avsluta med utropstecken även om det ser töntigt ut. Jag föredrar punkter. En ironisk punkt . Punkt.