Jag håller en låg profil för närvarande. Om någon undrar.
Kanske blir det bättre, kanske inte.
Jag vet inte så mycket just nu. Men en sak är jag säker på: jag har aldrig varit så trött på hundar som jag är idag (och var igår och dagarna innandess). Det är farligt nära att inta platsen mellan Sortera julkort på Posten och Bortsållning-av-dålig-potatis-på-rullband (naturbruksgymnasiegrej, traktorerna var kul...potäterna på rullbandet framkallar fortfarande illamående känslor).
När jag åkte hit tackade jag min familj för allt stöd jag fått. Jag kan inte annat än att fortsätta tacka och inkludera några fina vänner i tacket. Om ni inte vet vilka ni är så kommer det garanterat fram...såsmåningom.
Bara vetskapen om att ni finns gör allt lättare.
Det här är kryptiskt, men det finns vissa saker som inte går att förklara rakt av utan måste anpassas beroende på vilka öron som lyssnar (hm, eller ögon som läser...). Det går bra att höra av sig på mail om man har frågor.
På återseende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar