Pippi

Ja har man inget bättre för sig såå...

...kan man ju alltid mata feta fåglar.

Personligen väljer jag att gå ut och gå med hundar ett par, tre eller fyra gånger om dagen.

Idag sprang jag en runda med en tik som jag har i uppdrag att bygga upp både psykiskt och fysiskt inför en utställning om ca tre veckor. Inget kul väder att springa eller för hundarna att vara ute i så under eftermiddagen har de varit inne. Sen framåt kvällen tog jag en prommis med söta Loes.

Jag hoppas att Oskar håller sitt löfte, tar sig i kragen och skickar över lite film så jag har något att titta på. Dessvärre kunde han inte ordna fram Arn. Jag vill gärna se Arn igen. Arn var underbart bra.

Och apropå ingenting (eller jag är idelöra som någon sa, fniss) så kommer jag inte att sluta hänga upp mig på Colbie Calliat. Hon dyker upp vid de mest märkliga tidpunkterna.

Såhär glad blir man när man ska ut och gå. Såhär glad är man alltid när man heter Lous, så härlig. Det är därför jag tycker om henne.

Mmm, inte helt fel. Fler hundar skulle vara såhär välbyggda, då skulle världen bli lite vackrare. Fast som mormor sa om min engelska; Om alla fåglar skulle sjunga vackert vore det tyst i skogen (eller något ditåt, poängen var att om allt vore lysande och toppen hade det inte varit någon mening...eller om bara de som sjunger fint skulle sjunga skulle de bli väl tyst)

Lous och jag tillbringade en stund med att titta på energiska barn som spelade fotboll. Lous hade gett mycket för att få vara med och spela. Ja det var tider det, Lönashults-tider.