Hej och hå

Om jag ska tro SMHI och rapporterna hemifrån har Växjö blivit Sveriges nya lilla solhål, lyx. Inte för att jag klagar på vädret här, det är varmt och skönt och solen har lyst med sin närvaro.
Men....vad svårt det är att inte tänka på vad man missar där hemma...
Promenader i ödslig skog, träning med hundarna, fika på altanen, glass på Punkten (de har fortfarande Växjös bästa mjukglass), bara sånt allmänt som hör till det goda livet. Nu var det ju så att man absolut inte ska tänka på vad man missar utan vad man får.

Det svåra här nere är att börja tiiiiidigt(senast 7.30) och inte vara riktigt klar förrän framåt 22 tiden. Det finns alltid saker som behöver göras, folk som kan knacka på dörren för att fråga eller be om något. Alltså ingen tid till äkta avkoppling vilket börjar kännas nu. Eller så är det bara vårluften som mor föreslog...alla människor blir trötta på våren blev jag upplyst om. Trodde det gällde hösten jag?

Har fått frågan Hur går det med språket? från flera håll.
Svar: Jag slår på min selektiva hörsel och anstränger mig inte längre för att lära mig eller förstå något. Alla människor idag kan ta sig fram på engelska även om det kanske tar mot att försöka eller göra fel.
Om någon pratar dutch med mig fastän jag förklarat att jag inte förstår språket svarar jag på svenska, så smidigt så.

En trevlig sak är att jag har ett litet syrén träd precis utanför mitt fönster som snart ska blomma. Jag gillar syréner.
Även om dem och förjätmigej hör hemma i samband med skolavslutningarna i grundskolan (dvs början av juni) och inte i mitten av april.