Skulle vi kunna göra såhär att alla glömmer vem jag är och endast de som jag vill ska komma ihåg mig kommer ihåg mig (typ de jag haft någon kontakt med under tiden här plus några till och alla gamla oldies från förr). Guuuud vad smidigt det hade varit. När jag tänker på vissa människor eller kommande situationer vill jag bara springa och gömma mig. Fegt och sant.
Tänk om man kunde få börja om med vissa saker.
Göra om, göra rätt.
Men nu ska vi inte glömma att det hela tiden kommer nya chanser och nya människor. Dessvärre är en av de många sakerna jag lärt mig här nere att världen är liten. Fast den känns stor.
Inte minst lär man sig av sina "misstag" (eller som jag väljer att se det: lärdomar). Tänk om man kunde få leva om livet. Vilket perfekt liv det skulle bli.
Till exempel skulle Göteborg och jag kunna försöka börja om och kanske komma lite bättre överens eller bara ignorera varandra.
Victoria? Vem? Va? Nej, det vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar